tack för mig.


embrace the new.
close the door to the old, and look back on it with new eyes filled with joy.

jag väljer att avsluta denna blogg från och med idag.
tack alla ni som följt mig!

 
 

Det finns skönhet i allt du kan se, om du har ögon för det.

 
 
 

och jag kan inte tala


För talar jag blir verkligheten verklig, känslorna kommer till liv och det svämmar över i total kaos. Som jag skrivit förr, känslorna blir så starka att dem påverkar min fysiska kropp. Jag kan känna sorgen - boktavligt talat. I halsen och i magen. Därför är det bra att jag har dig, bloggen. Här kan jag ventilera bäst jag vill. För det är så mycket jag tänker på, undrar över.
Döden, framförallt. Döden är en otroligt stor del av mitt liv just nu, det går inte en dag utan att jag tänker på den. Förr var jag rädd för den, idag - inte alls, jag skulle välkomna den med ett lugn. Jag tror att vara död, är det vackraste som finns. Och, att himmelen låter såhär:




You are the Universe, expressing itself as a Human, for a little while.

 
 
Meditera - sen jobb. 
 
 

verkligheten utanför mitt fönster knackar på.

 
 
Efter att ha trynat i sängen i nästan en vecka är det dags att bli människa igen. Eller iallafall ikväll, ikväll är jag människa. Ikväll är jag stark. Bara för att jag måste. Men jag har inte sån stor lust, vill egentligen bara ligga kvar, tycka synd om mig själv och fylla kudden med tårar. Men det vet ju även jag, att det funkar inte riktigt så. Så jag tar med min kudde och vandrar över till Linn, vi ska pyssla. Pyssla = Meditation. Det behöver jag. <3 
 
 

mitt hjärta blöder

 
Du Fattas Mig.
 
 

Thank u.

 
 
 

<3

 
 
 

En känga


Många har sagt till mig att jag är en känslig människa. Jag har alltid ryckt på ögonbrynen och blivit förvånad, Jag, Känslig? Känner inte alla såhär starkt som jag gör och om inte, Varför är det fel att vara känslig?
Jag kategoriseras in under HSP - highly sensitive persons, vilken dock inte är någon diagnos utan ett karaktärsdrag. Jag har helt enkelt ett känsligare nervsystem än alla andra, vilket gör att jag tar in mer intryck och tänker över dem mer än andra gör. Saker som gamla vänner ifrån min gamla stad har sagt till mig för flera år sedan, kan än idag göra mig väldigt ledsen.
HSP bidrar också till att man är mer kreativ, har speciell känsla för naturen och att man är mer spirituell än andra människor.

Well, what can I say? Detta är ju jag, i ett nötskal.
Och jag är glad över detta, och lite stolt. Yay för att vara en grinolle!

För vet du? Ju känsligare man är, desto starkare är man som människa.



so much more

 
A famous study by Dr. Masura Emoto demonstrates that the energy of our thoughts has a direct effect on the geometric structure of water molecules within ice crystal formations. The hypothesis that water “treated” with intention can affect ice crystals formed from that water was pilot tested under double-blind conditions.

A group of approximately 2,000 people in Tokyo focused positive intentions toward water samples located inside an electromagnetically shielded room in California. That group was unaware of similar water samples set aside in a different location as controls. Ice crystals formed from both sets of. That group was unaware of similar water samples set aside in a different location as controls. 

Ice crystals formed from both sets of water samples were blindly identified and photographed by an analyst, and the resulting images were blindly assessed for aesthetic appeal by 100 independent judges. In conclusion, the present pilot results are consistent with a number of previous studies suggesting that intention may be able to influence the structure of water. Here is a photo of the effects direct states of conscious intention had on the structure of water.

Consciousness has measurable effects on the geometric structure of water crystals. What does this tell us about the nature of consciousness? Is it possible that water is comprised of the same underlying "thing" as our thoughts are? 60% of the entire human body is water, while 70% of the brain is water. What can these thoughts do to our health?''
 


03.32


I stunder som dessa, sent på natten, tar tankarna över. Dem attackerar mig åter igen som så många gånger förr. Dem återupprepas om och om igen som en skiva som aldrig slutar spela. Helt plötsligt pickar själen mig på axeln, påminner mig om att det är dags att sluta stirra in i väggen. Den tar över Jag:et och får mig att se att jag kommer klara det här, för jag vet att det är sant. Värmen omfamnar mig och jag blir stark.

Men, i stunder som dessa, sent på natten, är själen svag. Och jorden går under.


Hurra!!!!

 
bäst att morgondagen går fort för att på kvällen kommer Das Karlsson på taket Ludde hem ifrån sin långa långa resa, som jag längtat!!!!!! Välkommen heeeem, alla gör vågen! 
 
 

trött, liten och ensam

 
 
Otroligt sliten efter gårdagen. Vill egentligen bara dra täcket över huvudet och ligga och grisa i sängen hela dagen. Men, det går ju inte för jag ska jobba klockan två. Ja, just det, jag har börjat jobba igen, lite smått. Så ni vet vart jag håller hus ibland. 
 
 

Fred för Jonna.

 
Idag var det Jonnas tur att fylla hela kyrkan full i kärlek i en minnesstund. Den lilla blonda hoppetossan. Hon stod för Fred och endast Fred. Ingen kan säga någonting annat.

Jag minns så väl på nyårsafton, när vi alla var samlade. Allihopa. Christian var med oss, och så även Jonna. Vi skålade över att 2013 skulle bli det bästa år någonsin. Hur fel kunde vi ha? 2013 har hittills kostat oss tunga huvuden och allt för många tårar har spillts.

Vi i familjen kommer sakna dig, men vi vet ju att du har det så mycket bättre där än här. All kärlek till dig, Kärleksbarnet.
 
 
 

Ännu en käftsmäll.

 
 
Yttligare än själ har tagits ifrån oss. Vi undrar Varför men kommer aldrig få svar. Det är så orättvist och vi blir tvingade att acceptera att människan är ond. Jonna & Christian, ta hand om varandra i er underbara dimension.
Ni är alltid Älskade.
 
Jag ber om böner och styrka till mina vänner och bekanta i Oslo. Nu får det vara nog.
<3
 
 

Snip snap snute, så var äventyret ute.

 
2013-04-30.
Imorgon har vi 4årsdag.
 
 
Remember you is easy, I do it every day.
Missing you is the heartache, that never goes away.
 
 

"Ett himla klättrande"

 
Idag värker min protes. Den sitter för tight, pressar och kliar. Jag kliar tillbaka lite försiktigt fast jag vet att det kommer börja klia ännu mer, för det är ju lite skönt. 
Men efter en stund har kliandet blivit så intensivt att huden spricker och det börjar småblöda. Jag börjar leta efter ett plåster och ser när jag tittar upp att jag helt plötsligt är ute på ett löv igen, hur hamnade jag här? Självdestruktivitet. 
Farligt härligt.
 
Måste ta mig till roten. 
 

insikt.

 
Min själ har börjat bubbla, ett svagt eko av jubel börjar långsamt smyga sig fram.
 
För jag har vaknat upp med helt nya ögon. Länge nu har jag befunnit mig ute bland grenarna i mitt stora träd, varit i vartenda löv och sökt. Desperat sökt efter trygghet och frid men vinden har blåst så hårt att jag fått ont i öronen att jag inte hört någonting annat än brus. Det tjöt, tog över mig och gjorde så ont att jag gick vilse bland grenarna och blev uppäten av självömkan och självdestruktivitet. 
 
Med mina nya ögon såg jag min stam skymta långt ned, jag började söka och fann vägen från löven, till grenarna och enda ned till roten. 
 
Jag fann min själ och Ekot blir bara högre och högre.
 

Transmissions in Bloom




<3



Bön efter ett smärtsamt avsked.



"Ännu i går, så här dags, var vi tillsammans. Det är värre nu, värre än i det ögonblick vi sa adjö.

Jag är så olycklig ikväll, Herre, och jag är så ensam. Smärtan håller på att vakna i mig, långsamt, som efter en bedövning, och jag visste att den skulle göra det.

Jag vet inte vad jag ska säga dig, Herre, utom att det gör ont. Ännu i går, såhär dags...

Ju närmre avskedstimman kom, desto intensivare kände jag att det värsta, det skulle bli att fortsätta att leva imorgon, när nästa dag kommit. Fortsätta att leva, Herre, när man inte har minsta lust eller glädje kvar. Allt är numera fullkomligt likgiltigt. I tågkorridoren sa jag mig, att hädanefter skulle ingenting längre kunna komma åt mig. Inget skulle längre kunna mig att lida.

Jag önskar så brinnande att aldrig mera fästa mig vid någon, för att inte mer behöva ha så här ont.

O, Herre, om ändå tingen och människorna kunde förlora denna makt de har att ta mig och hålla mig fast. Eftersom att man ju alltid, alltid måste mista dem...
Eftersom att ingenting varar. Eftersom att absolut ingenting är evigt.
Efterkom denna sista förbindelse inte fick hålla, sade jag mig att nu var det dags att göra mig av med förmågan att överhuvudtaget älska någon.

Och sedan, Herre, så börjar jag iallafall fråga mig om det är rätt att tänka så.

Att stänga sig för människor för att inte behöva riskera att lida en gång... Ja visst, det är en sorts lösning. Inte särskilt originell, utan gammal som den antika visheten, uråldrig som hjärtats uppror mot saknades kval.

Men det ligger för mycket besvikelse, för mycket smärta i denna visdom för att den skulle vara sann och ren och enkel som dig.

Och förresten, Herre, i kväll är det bättre att jag arbetar, försöker förströ mig. Och Sova.

I morgon får vi se."


Tidigare inlägg
RSS 2.0