I stunder som dessa, sent på natten, tar tankarna över. Dem attackerar mig åter igen som så många gånger förr. Dem återupprepas om och om igen som en skiva som aldrig slutar spela. Helt plötsligt pickar själen mig på axeln, påminner mig om att det är dags att sluta stirra in i väggen. Den tar över Jag:et och får mig att se att jag kommer klara det här, för jag vet att det är sant. Värmen omfamnar mig och jag blir stark.

Men, i stunder som dessa, sent på natten, är själen svag. Och jorden går under.