För talar jag blir verkligheten verklig, känslorna kommer till liv och det svämmar över i total kaos. Som jag skrivit förr, känslorna blir så starka att dem påverkar min fysiska kropp. Jag kan känna sorgen - boktavligt talat. I halsen och i magen. Därför är det bra att jag har dig, bloggen. Här kan jag ventilera bäst jag vill. För det är så mycket jag tänker på, undrar över.
Döden, framförallt. Döden är en otroligt stor del av mitt liv just nu, det går inte en dag utan att jag tänker på den. Förr var jag rädd för den, idag - inte alls, jag skulle välkomna den med ett lugn. Jag tror att vara död, är det vackraste som finns. Och, att himmelen låter såhär: