"Ett himla klättrande"

 
Idag värker min protes. Den sitter för tight, pressar och kliar. Jag kliar tillbaka lite försiktigt fast jag vet att det kommer börja klia ännu mer, för det är ju lite skönt. 
Men efter en stund har kliandet blivit så intensivt att huden spricker och det börjar småblöda. Jag börjar leta efter ett plåster och ser när jag tittar upp att jag helt plötsligt är ute på ett löv igen, hur hamnade jag här? Självdestruktivitet. 
Farligt härligt.
 
Måste ta mig till roten. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0