Efter att ha trynat i sängen i nästan en vecka är det dags att bli människa igen. Eller iallafall ikväll, ikväll är jag människa. Ikväll är jag stark. Bara för att jag måste. Men jag har inte sån stor lust, vill egentligen bara ligga kvar, tycka synd om mig själv och fylla kudden med tårar. Men det vet ju även jag, att det funkar inte riktigt så. Så jag tar med min kudde och vandrar över till Linn, vi ska pyssla. Pyssla = Meditation. Det behöver jag. <3