Har fått en bok, "böner för omöjliga dagar" som innehåller exakt vad den heter. Jag söker styrka i allt jag kommer åt, för att ta mig igenom detta på rätt sätt och suger i mig det som en svamp. Medveten om att Sorg är så olika från person till person och jag är så rädd att min hjärna ska ta över mig och ta mig ned i djupet som den så lätt kan, eller rikta den i ilska mot någon för att underlätta för mig själv. Vissa vill lägga skuld på andra, vissa tar på sig den själv, men jag får aldrig glömma att - Sorgen är tung och för så många obesvarade frågor med sig men det är så farligt att ge sig in där. Jag försöker hålla mig upplyst och spirituell för att det hjälper mig enormt.

 

Just idag saknar jag min vän Alli väldigt mycket, han är så otroligt bra att prata med om saker som man kanske inte kan diskutera med vem som helst för att det är för djupt och flummigt. När jag inte har Alli till hands, läser jag.