Fredagen den 22 mars 2013.


Dagen som var din.

Jag vet att du var med oss, så jag behöver egentligen inte tala om hur otroligt vacker din begravning var. Du hörde munspelet som spelades bara för dig och du hörde din bön, Sinnesrobönen. Allt var bara för Dig gubben, för att alla vi som satt där i kyrkan den fredagen älskar dig så oändligt mycket och det kommer vi alltid fortsätta att göra.

Vår familj tog mig ut på kvällen, vi spelade biljard på ditt favoritställe. Men det vet du också redan om, för du var med. Vi skrattade hela kvällen och allihopa är övertygade om att det var du som gav oss skratten, kärleken och lättnaden den kvällen.

Jag kommer säga det om och om igen, för det kan aldrig sägas för mycket; Jag är Dig evigt tacksam.

Din gumma.


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0